Jag hatade den är tiden på året, julen, man ska vara snäll och tacka för alla julklapparna.
Vist, det är kul att få saker, men att sedan ge bort är en annan sak.
Irriterat fäktade jag med handen för att få bort en tejpbit som fastnat på mina fingrar efter ett tappert försök att slå in ett paket.
Jag hade köpt julklappar iår, inte så många, men till mina päron, och till Alice.
Alice, min bästa vän, inte för att jag hade så många vänner, och det pågrund av min ´taskiga attidyd´ som min mamma uttryckte det, jag vill snarare påstå att det beror på att jag bländar alla med min coolhet.
Det var till Alice jag stack efter bråk om inte till stan, hon är inte riktigt som jag, hon är snarare den eftertänksamma av oss.
Till henne hade jag iår köpt ett par runda örhängen med fuskdiamanter, (jag hade inte råd med äkta)
och till mina såkallade päron hade jag köpt en kaktus, en kaktus för att det passar dom, en kaktus är tråkig, mamma och pappa är tråkiga så det var väll självklart.
Man kan till och med ha roligare med ett kilo potatis.
Varför tänkte jag inte på det? Ett kilo potatis till folket, utmärkt!
Men det är försent att ändra på när det redan är julafton.
Det knackade på min dörr, en lätt knackning jag genast kände igen.
"Gabriella?" ropade mamma, med tillgjort trevlig röst, antagligen för att vi hade gäster, mormor och morfar.
Mamma var den enda som kallade mig mitt vanliga namn, jag föredrog Gabby.
Jag suckade när jag reste mig upp med den inslagna kaktusen i min famn.
Dörren gled upp och jag hann precis vända mig mot den för att se mamma sticka in huvudet.
"Är du klar?" frågade hon och synade mig.
Jag hade på mig en svart klänning i sammet, mamma hade köpt den en vecka tidigare.
Mitt brandröda hår (ja, min naturliga hårfärg) hängde som vanlig ner över min rygg.
"Ja," fräste jag, jag hade ingen riktig anledning att vara otrevlig mot henne, men allt detta julpjoller gjorde mig tokig.
Mamma rynkade ögonbrynen och hennes käkar vart spända innan hon lågt men hotfullt svarade "Förstör inte den här julen också"
Jag ryckte på axlarna och gick förbi henne, hon följde efter mig ut från rummet och hennes ´hej jag är världens bästa värd´ mask kom tillbaka.
Min mamma var inte mycket längr än jag och hade kortklippt, svart hår med smala brunguldiga slingor, skit fult på henne enligt mig.
Ute i vardags rummet satt morfar i soffan och pratade med pappa, säkert om något tråkigt som politik.
Ifrån köket hördes julmusik som sedan första advent spelats från 06 på morgonen till 23 på kvällen och jag svär på att jag gjort vad som hällst för att få slå sönder den i tusen bitar.
Jag la paketet under den välprydda granen och satte mig sedan i soffan.
TV:n gav ifrån sig ett surr av olika ljud och jag höjde så att man kunde höra bättre.
"Sänk volymen snälla Gabby" sa morfar med sin vanliga krassliga röst och jag var säker på att jag kommit på ett bra botsvar som: ´Vad? Oj, förlåt mig, jag hör inte, TV:n har för högt ljud´ eller: ´Gå och dö din korkade gubbe´ om inte pappa gett mig den såkallade mördarblicken.
Jag blängde istället på TV:n och sänkte flera grader.
Det var en julfilm som måste ha gjorts samma år som färg TV:n, inte min smak isyfte med att de firade jul där med.
Jag slängde upp benen på soffbordet och lutade huvudet mot soffans ryggstöd.
"Och hur mår Gabby då?" frågade morfar i ett försök att vara trevlig.
Jag viste vad han tyckte om mig, att jag var en bortskämd snorunge, men att han försökte vara trevlig uppskattade jag.
Mormor var min svurna fiende, hon skulle alltid hitta fel i allt jag gjorde och älskade att se mig bortgjord.
"Jag mår bra" ljög jag, om sanningen skulle fram var jag skitförbannad och jag skulle säkert få rabbla upp en lång lista om hur dålig julen var.
"Så bra då, för på julen ska man vara må bra förstår du lilla Gabby" HA-HA-HA, kunde han läsa tankar eller?
Jag vände min uppmärksamhet mot TV:n och kvävde en gäspning.

Mormor och mamma kom in från köket med skålar som innehöll naturgodis, nötter, choklad och annat sådant där gulligull julafton sötsaker.
Mormor nickade bara mot mig, och ignorerade mig sedan totalt.
Jag kunde int ehålla mig, och orden flög ur mig. "Och mormor lika trevlig som vanligt" sa jag med tillgjord röst.
Jag hade snott hennes replik från så många andra tillfällen förut och kände mig faktiskt lite stolt.
Hennes bruna ögon blixtrade till och ur ögonvrån kunde jag se hur morfar gned tinningarna med slutna ögon, pappa slå sig för ansiktet och mamma skruva på sig och hosta till.
Mitt leende vart bredare när jag insåg att mormor skulle komma med ett vasst svar.
"Ja Gabby, du vore lära dig att uppföra sig som de bästa, ett bra exempel skulle nog kunna vara jag" sa hon och log tillgjort.
Jag viste att mamma ville att jag skulle lägga ner, men mina instinkter hindrade mig.
"Jadu mormor, jag tycker jag har lärt mig väldigt mycket av dig, kanske att jag är bättre, du bör vara nöjde över ditt barnbarns framsteg" sa jag och kände mig ännu stoltare, jag älskade att ligga i överläge och jag hatade att ge mig.
Mamma avbröt just som mormor öppnade munnen. "Bråka inte, det är jul, och jag och Peter har roliga nyheter att berätta" Jag stelnade till, vad nu då? Peter, min pappa alltså.
Ånej,,, mamma kanske var gravid, och jag kunde se att tanken även slog mormor när hon sneglade mot mammas mage.
Mormor slog ihop händerna och log ett strålande leende när pappa reste sig upp och tog mammas händer i sina innan han fortsatte.
"Vi ska gifta oss" sa han med en ivrig röst, han skakade tillockmed av upphettsning.
Han och mamma såg varandra djupt in i ögonen och jag kunde känna kärleken glöda emellan dom.
Mormor skrattade av glädje och morfar kramade om henne med tårar i ögonen.
Alla var självklart glada, alla utom jag,,,
Jag bet ihop tänderna och kände hur tårarna började pressa i ögonen.
"N,när, har ni bestämt när?" frågade jag fortfarande omskakad av den ´glada´ nyheten.
"Ja, den 31 december" svarade pappa fortfarande drömmande.
Det kunde inte stämma, för det första hatade s´jag släkt fester och eftersom att det var bröllopskulle alla släktingar komma, och om så många skulle komma är en vecka lite kort förberedelse.
"Vi har skickat inbjudningarna till våra vänner som trode att det skulle bli ett vanligt nyårsfirande" sa mamma glatt och mormor gav henne en kram.
Nej, nej, nej, FAN!
Jag hatar fester, diskon går bra men NEJ!
Jag reste mig upp cih gick mot hallen.
De pratades bara om klänningar och sådant tråk, så en promenad tills ´stormen lagt sig´ skulle inte vara fel.
Ilskan höll på att komma igen, och jag orkade verkligen inte bråka nu.
Jag drog på mig min svarta jacka och stack ner fötterna i ett par skor.
"Jag går en bit" ropade jag innan jag gick ut i kylan.
Det var kallt, men snön hade ännu inte kommit, även om det var juafton.
Omedveten om vart jag gick, befann jag mig snart på Alices gata, och jag ände verkligen för att få prata.
Även om det var julafton viste jag att jag alltid var välkommen, så jag knackade på deras blåa dörr, och efter en stund öppnade Maria, Alices mamma.
Maria hade på sig mjukisbyxor och en T-shirt, hennes ögon var rödgråtna och jag förstod genast att något var fel...


(kommentera gärna, men pga. problem med datorn har jag inte varit noga med grammatiken c: )