This Friday night

Hej där
Tog bussen ner til stan där Fanny mötte mig. Vi gick och åt på Subwayför att sedan knalla iväg till bion och köpa biljetter. Rut mötte oss sedan på Hemmakväll där vi köpte lite mer än ett kilo godis som senare visade sig vara överskattad, vi kan inte ha ätit mer än hälften och ändå har man godis upp till halsen, vilket för min del slutartar sig i en jobbig magkatarr (måste verkligen ta och kolla upp det, har inte det lika ofta som tidigare, men om det är magsår vill jag gärna läka det med hjälp av en doktor innan det blir ett blödande sår..). Men sådant är livet eller hur? Man kan ju inte både äta kakan och behålla den, eller snarare äta godiset utan att få katarr.
Filmen var för mig, som inte sett varken love and other drugs m.m så jag tyckte om den. Hade inga speciellt höga förhoppningar på den efter trailern, men det kändes kul att få träffa både Fanny och Rut, som jag inte träffat på ett låångt tag.
Efter bion fick jag i 40 långa minuter stå och frysa häcken av mig i väntan på en buss. Väl på bussen satt jag nästan inklämd mellan flera fyllon som började tjaffsa.
Jag gillar inte att åka buss, men kan ändå gilla den ro hjärnan infinner sig i. Det är som om man är på sin vakt hela tiden och får hjärnan att arbeta snabbare. Så det kan vara rätt mysigt faktiskt, speciellt när det är mörkt och man sitter och funderar på allt mellan himel och jord medan bussen brummar på, man märker ingenting runt om en, snart tittar man upp, och bussen är till ens förvåning i principt folktom när man tillslut ska stiga av vid sin hållplats. Efter krönika skrivningen har jag faktiskt irriterande nog insett hur mycket krönika jag tänker.. Varje sak jag lägger märke till, som jag har en åsikt om blir en byggsten till en kommande krönika och tankarna snurrar på tills jag har flera 100 av dem i min hjärna.
Blev så att jag gick till Frida, såg lite TV och gick sedan hem pga. magkatarrsjävlaskiten. Ligger nu i sängen, känner hur min medicin börjar lösa upp den knut jag fått, Ska stänga av datorn och läsa.

Fin man var. Jag-13 år sommaren innan 7an, i Stockholm

Trevlig helg!
Kram
Ida



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0