Okej, jag hade hört rätt, jag skulle bli tvungen att köpa en klänning som jag dessutom skulle bära på mina föräldrars bröllop, och sedan, skulle jag vara brudtärna och vara snäll med mormor, hur mycket tror de att jag klarar av egentligen? Jag sökte med blicken efter någon antydan av humor i min farfars ansikte, men det enda jag såg var en glimt av medlidande. Jag suckade och slog händerna för ansiktet, ”och hela poängen med att jag är här, med dig är för att vi ska köpa en klänning?” sa jag, inte som en fråga, mer en antydan. F-A-N, min mamma är verkligen grym, det här är alltså straffet, brr, men att faktiskt få ha ett eget rum, på Cypern fick det hela att faktiskt kännas ganska enkelt, även om jag vet att det är allt annat än enkelt, okej, brudtärna och klänning går jag med på, men att vara snäll med mormor är som att låta bli att döda en mygga. ”Ja, Gabbsan, du har gissat helt rätt, din mamma ringde mig och sa att jag skulle få dig att, ja, eftersom att jag är den enda du skulle lyssna på.” sa han och svängde bilen och parkerade den i en av de lediga parkeringsfickorna i parkerings huset vi befann oss i. Jag suckade ljudligt, som bevis på hur irriterad jag faktiskt var och öppnade bildörren. Det vagt belysta parkeringshuset var fullproppat med bilar, alla här för att få handla på rean, eller inte, men som vanligt vid juletiden var parkeringshuset fullt av parkerade, och kringkörande bilar. Jag smällde igen dörren och lutade mig mot den rödlackade bilen i väntan på att farfar skulle köpa en parkerings biljett. När han kom tillbaka satte han den framför ratten och kom sedan runt till min sida och klappade mig på axeln, ”seså nu Gabbsan, det kommer löna sig, livet är fullt med uppoffringar, tänk vad kul du kommer få i Cypern, det är om en vecka om jag räknat rätt,” sa han och blinkade till innan han började föra mig mot hissen. Ett lätt pirr gick genom min kropp, om en vecka, jo, jag skulle klara det, jag skulle faktiskt klara det och som belöning skulle jag få ett eget rum, fett nice. Jag steg in i den nedklottrade hissen följd av farfar som var klädd i sin vanliga, svarta rock och hatt, vi matchade varandra, nästan, jag hade själv en svart jacka och en stickad, pösig mössa i vitt, men annars var vi rätt lika, vi hade samma smutts bruna ögon, vilket vi var ensamma om i hela släkten, tydligen hade jag även ärvt mitt röda hår av farmor, vilket även fick mig att känna mig speciell över, eftersom att jag skulle dött om jag fått mormor och mammas bruna hår. Jag tryckte in ettan och hissdörrarna stängdes innan hissen sakta men säkert började röra sig neråt, farfar grävde upp en påse med tuggummi ur fickan och räckte den till mig, jag tog emot den och plockade ur två och gav sedan honom påsen igen och stoppade in mina två, vita, avlånga tuggummin och tuggade. När hissen stannade och dörrarna öppnades skyndade jag mig ut och öppnade dörren som ledde ut i friska luften, farfar höll upp dörren efter mig och skrockade lågt, ”så vart det fart på dig” sa han och log mot mig, jag nickade, även om jag längtade till resan, var jag inte helt nöjd med villkoren, men jag skulle klara dom, om jag så skulle få gå på min mormors grav, haha. Den idioten.  Jag såg mig omkring, och tittade sedan frågande på farfar som tagit upp en lapp ur fickan och vände den sedan mot mig, ”pretty dresses” stod det på lappen, tydligen affären där det förväntades att jag skulle köpa klänningen. Jag nickade och ryckte på axlarna innan farfar vände sig om och gick in där vi nyss kommit ut, jag orkade inte följa efter in, han tittade förmodligen på en karta som visade var alla affärer låg, istället betraktade jag alla människor som gick förbi, allt från ungdomar, till barnfamiljer till gamlingar, jag lutade mig mot den mörkröda tegelväggen och började tankspritt sparka med ena foten på den isiga marken, mina tankar vandrade iväg, till mig, i en söt bikini, omringad av en flock ur gulliga killar. Jag slöt ögonen och lät mina fantasier vandra vidare, tills jag hörde en harkling framför mig och jag vaknade upp från mina dagdrömmar. Farfar pekade upp mot torget, ”jag vet var det ligger” sa han och började gå, jag följde efter honom. Klockan hade närmat sig fyra, och mörkret hade lagt sig som en stjärnhimmel ovanför mig, och mellan husen hängde små lampor som ett täcke. Även om jag hatade julen, var det här den del jag faktiskt gillade, det är faktiskt riktigt mysigt att gå en eftermiddag med sin farfar på stan, även om målet är att köpa en klänning. Jag följde efter när han svängde in i en liten affär med en riktigt irriterande ringklocka som signalerade när folk kom och gick. Jag såg mig omkring, och synen fick mig att vilja skratta, överallt omkring mig fanns hundratals fluff-fluff klänningar hängande, och det skulle inte förvåna mig om det var en sådan jag förväntades gå i. Ett prassel hördes och en lång, blond kvinna kom in från ett draperi bakom disken. Hon log emot oss och farfar gick fram till henne, ”hej, min son ska gifta sig, och jag har fått årder från min svärdotter att mitt barnbarn här, Gabriella, ska ha en fin klänning som passar henne” sa han med en artig röst till kvinnan som ivrigt nickade så att hennes blonda lockar studsade en bit ovanför hennes axlar. Jag såg mig omkring igen och suckade. ”Självklart” sa kvinnan och kom fram bakom disken, ”mitt namn är Angela” sa hon och jag kunde känna hur mina läppar ryckte, passande namn. Hon kom fram till mig och granskade mig med blicken uppifrån och ned, och sedan tillbaka. ”har du några egna önskemål, om hur din klänning ska vara?” sa hon och log med sitt bedårande, irriterande, falska leende. Farfar kom fram till oss och harklade sig, ”och ja just ja, jag skulle även säga att brudklänningen redan är bestämd, och den är köpt härifrån, ” sa han och Angela vände sig mot honom, det var skrattretande att se, farfar är oftast längre än de flesta, även om han är så, eller nä, men a, gammal, och Angela måste vara en decimeter längre än honom, dels kanske de berodde på de skyhöga klackarna hon hade, men utan dom skulle hon kanske vara lika lång som farfar om inte längre. ”jamen du, då kanske vi kan få fram en matchande klänning, vad var namnet?” sa hon och började gå tillbaka till disken och slog igång den vita, datorn som stod i mitten av disken. Jag följde efter farfar fram till henne och lutade mig trött mot den blanka diskskivan medans farfar sa mitt efternamn som snart var familjens efternamn. jag slöt ögonlocken och föreställde mig själv i en snygg bikini som gick nerför en stenbelagd gång ner mot det stora poolområdet där jag möttes av en hög snygga killar, de förde mig till en solstol som jag slog mig ner i och fick sedan en stor drink av en brunett som liknade Ronaldo i Portugal, jag smuttade på drinken och lutade mig tillbaka och log nöjt åt de som svalkade mig med stora palmblad. ”Gaby?” hörde jag en avlägsen röst ropa, jag log ett flummigt leende, ”mm” svarade jag drömmande. ”Gaby?” hördes rösten igen och den här gången kände jag igen den röst som kallade på mig. Jag slog upp ögonen och stirrade rakt in i farfars bruna ögon, bruna precis som mina. ”Vad är det med dig?” frågade han och skrockade lågt åt mitt dagdrömmande, så jag antog att han gissat vad jag gjort. Som sagt, han visste det mesta om mig. ”Vilken storlek?” frågade han och log samtidigt som han ruffsade till mitt hår en aning, jag rynkade ögonbrynen när jag insåg att det var klänningen han syftade på. ”mhm, medium” sa jag och knep ihop munnen, den här sortens syssla var det tråkigaste som fanns. De flesta fjortonåriga flickor brukade vara väldigt mode och smink intresserade, till skillnad från mig som ytterst sällan bar annat än jeans och en vanlig tröja eller kofta, och ytterst sällan mascara eller liknande. Den enda skönhetsprodukt jag använde var ansiktskräm och det var vad jag klarade mig på. Angela nickade uppspelt och försvann bakom ett draperi för att sedan komma ut med två klänningar i samma färg och i princip samma stil förutom att den ena var kortare och en aning tightare. ”jahopp, och så börjas det” mumlade jag samtidigt som Angela gick med snabba steg mot mig. Som ett lejon som förberedde sig inför språnget över bytet. Och själv sjunk jag ihop med axlarna och förberedde mig på att faktiskt ta slaget – och dö.

Endast trettio minuter senare steg jag ur farfars bil och slog igen dörren bakom mig. Som väntat kom dunsen efter min dörr kort efter, men det oväntade var den andra dunsen. Jag vände mig om och såg farfar komma gående mot mig. Jag såg frågande på honom och mötte hanns lugna, trygga blick. Det var inte ofta som han kom in. Oftast kom vi till han, eller så var jag med honom, men tydligen inte idag. ”Låt mig ta den där” sa han och tog klänningen som var i ett fodral ur mitt egna grepp och gick uppför trappen till dörren. Jag skyndade upp före honom och öppnade dörren åt honom samtidigt som mamma öppnade den från andra sidan. Hon såg glad ut och log belåtet mot mig samtidigt som hon kramade om farfar. ”Välkommen, välkommen” sa hon och låssades se förvånad ut över fodralet han höll i handen. ”Men jag tror inte mina ögon. Har du köpt klänningen ändå?”  Hon tog emot den från farfar och gick iväg in i köket. Jag höjde frågande ögonbrynen mot farfar. Han blinkade som svar och ryckte på axlarna. ”Jag vart bjuden på middag också” sa han och ruffsade mitt hår för andra gången denna långa dag.
”Åh, blev det den här?” konstaterade mamma från köket, ”den är fin.” Jag drog upp axlarna och drog snett mot farfar som skrockade lågt innan vi gick in efter mamma.