del 2
Jag knep ihop ögonen, hårt, den här världen, var inte den riktiga, sådant här kunde inte hända. Jag skakade på huvudet, "nej" mumlade jag och knep ihop ögonen hårdare, som för varje sekund fylldes med mer tårar. Jag slog handen för munnen, tryckte den hårt mot min öppna mun och skrek, allt vad jag hade, benen gav veka och jag satte mig på huk, fortfarande skrikande, Alice, cancer. Orden gick inte ihop i mina öron, det var inte sant, orden passade inte ihop, stöttes bort som de två röda ändarna på en magnet från varandra. Jag kände Marias armar om mina axlar och hörde hennes snörvliga snyftningar vid mitt vänstra öra, hon strök handen över mitt hår och hyschade tröstande. Jag öppnade ögonen, mitt skrik hade dämpats ytterligare och kom bara ut som låga, hesa hostningar, jag strök irriterat bort tårarna som hade runnit nerför mina kinder värre än världens största vattenfall, jag var inte bra på geografi, skulle aldrig bli det, men det ligger väll i Amerika eller något. Jag reste mig upp på darriga ben och backade undan från Maria, det var inte mig det var synd om. "Kan jag få hälsa på henne?" frågade jag, min röst var hesare än någonsin, toppen, världens bästa julafton. "Självklart får du det" sa hon och strök undan håret från ansiktet som var klistrat mot de våta kinderna. "Gabby, det är julafton, du måste hem, hem och ha det trevligt, jag kan köra hem dig" Jag nickade, det trevliga hade redan förstörts där hemma, men jag hade ingen lust att slänga ut min ilska för det här. Hon förde mig till deras gamla, vita saab som stod parkerad på deras lilla uppfart. Jag satte mig i passagerar sätet och kände en ny tårflod komma rinnande när Maria startade bilens rossliga motor. Det var inte långt hem, men det var kallt, villket måste ha varit anledningen till att hon ville köra mig hem, ifall hon nu inte skulle berätta för mamma. "Maria, du, berätta inte för mamma, än, jag vill träffa Alice först och så..." mumlade jag hest, jag ångrade att jag skrikit, min röst skulle vara total urkass en vecka villket jag hatade. Hon svarade inte, utan nickade bara när hon bromsade in på vägkanten framför huset. "Jag hämtar dig här kvart över 11 imorgon bitti" sa hon och trängde fram ett leende innan jag stängde dörren och hon körde iväg.
Jag öppnade dörren och steg in, värmen slog emot mig, det blev alltid överdrivet varmt i enplans villan när det var mer än tre personer här. Ibland när jag ville jäklas med mormor kunde jag skylla på att det var hon som svettades för mycket så att hela huset vart varmt, eller att det var jag som var så het så att huset brann upp. Jag hade ingen lust att bråka mer med mormor, inte häller att prata med någon, jag gick in i vardagsrummet där de redan öppnade presenterna, de tittade upp när jag kom in, pappa med en lättad blick, mamma med en sträng men orolig blick, morfar slängde en fundersam blick åt mitt håll medans mormor som vanligt spelade dum och inte se mig. Jag satte mig ner vid den lilla högen med paket som inte var öppnade, jag hade hunnit torka bort alla tårar, det såg nog snarare ut som att jag gått i en snöstorm och att kylan sprängt kinderna så att de blivit röda oh att smält snö kletat ut mitt smink. Jag tittade på det första paketet, ´God Jul kära Gabby lilla, önskar farfar´ ska jag vara ärlig, är farfar den ända person jag älskar utom Alice, och delvis Maria, farmor dog innan jag föddes av någon konstig sjukdom, och farfar, ja, han hade alltid varit farfar, han hade häller aldrig gillat mormor, och höll sig alltid på avstånd när hon var hos oss, han blev som vanligt alla år bjuden, men hade alltid något annat för sig på julafton, villket jag visste inte var sant, han var alltid hemma och tittade på tv med en kopp kaffe. Jag öppnade paketet lika fort som vanligt när jag öppnade ett paket, och kände att turen höll på att vända, en systemkamera, jag hade länge önskat mig en egen kamera, pappa hade alltid sagt att jag var för oansvarig och slarvig för en sådan sak, medans mamma alltid skyllt på att det kostade för mycket pengar. Jag kunde inte låta bli att le när jag höjde kameran med båda händerna och höll upp den, samtidigt som jag kände mamma och pappas häpna blickar på mig. Jag la försiktigt ner den i kartongen igen och ställde den åt sidan före det att jag började med nästa paket. ´God jul Gabby önskar mormor och morfar´ av dom hade jag ingenting att vänta, så jag öppnade bara paketet och la den åt sidan, höjde inte ens på ögonbrynet åt den lilla dvd filmen som jag inte ens velat ha, ´mean girls´, den hade jag faktiskt redan sett en miljard gånger hos Alice när vi var i den perioden att bara se ´mean girls´ vi hade faktiskt gjort en egen hatbok, men med tiden så insåg vi hur barnsligt det var, även om det var en milijon människor jag hatade, var det rätt töntigt att skriva ner det också, och jag är inte töntig. Jag öppnade nästa som var från mamma och pappa och kände ilskan blossa upp igen när jag insåg att den check jag höll i handen inte var ett presentkort på en cool klädaffär utan på en klännings affär, jag tittade frågande på mamma som ryckte på axlarna och log "Vi vet att du inte gillar fester, så du ska själv få bestämma villken klänning du ska ha nästa vecka." Jag rynkade ögonbrynen´, fester var ett snällt ord till ordet bröllop, jag slängde checken bredvid filmen och öppnade nästa, som inte häller var så imponerande.
Jag bärde in mina presenter på rummet och la dom på mitt redan fulla skrivbord. Kameran la jag varsamt på nattduksbordet innan jag skyndade med att byta om till min svarta pyjamas, mormor och morfar hade farit ganska direkt efter middagen, ,gamla behövde sova mycket, hade jag lärt mig. Eller så ville de slippa undan mig. När de farit, hade jag sett filmen, halvsovande, den var inte bättre än förra gången jag såg den, snarare sämre än första. Jag gick in i badrummet där jag tvättade bort sminket från ansiktet och borstade tänderna, jag lutade mig mot handfatet och stirrade irriterat på mitt ansikte. Varför en sådan sak som cancer skulle drabba min Alice, var fortfarande oklart, men den ända anledningen skulle vara mormor, hon som alltid velat mig det värsta.
Allt var mormors fel, att mamma och pappa skulle gifta sig, att Alice hade cancer, och att jag var arg.
(kommentera (a))
Jag öppnade dörren och steg in, värmen slog emot mig, det blev alltid överdrivet varmt i enplans villan när det var mer än tre personer här. Ibland när jag ville jäklas med mormor kunde jag skylla på att det var hon som svettades för mycket så att hela huset vart varmt, eller att det var jag som var så het så att huset brann upp. Jag hade ingen lust att bråka mer med mormor, inte häller att prata med någon, jag gick in i vardagsrummet där de redan öppnade presenterna, de tittade upp när jag kom in, pappa med en lättad blick, mamma med en sträng men orolig blick, morfar slängde en fundersam blick åt mitt håll medans mormor som vanligt spelade dum och inte se mig. Jag satte mig ner vid den lilla högen med paket som inte var öppnade, jag hade hunnit torka bort alla tårar, det såg nog snarare ut som att jag gått i en snöstorm och att kylan sprängt kinderna så att de blivit röda oh att smält snö kletat ut mitt smink. Jag tittade på det första paketet, ´God Jul kära Gabby lilla, önskar farfar´ ska jag vara ärlig, är farfar den ända person jag älskar utom Alice, och delvis Maria, farmor dog innan jag föddes av någon konstig sjukdom, och farfar, ja, han hade alltid varit farfar, han hade häller aldrig gillat mormor, och höll sig alltid på avstånd när hon var hos oss, han blev som vanligt alla år bjuden, men hade alltid något annat för sig på julafton, villket jag visste inte var sant, han var alltid hemma och tittade på tv med en kopp kaffe. Jag öppnade paketet lika fort som vanligt när jag öppnade ett paket, och kände att turen höll på att vända, en systemkamera, jag hade länge önskat mig en egen kamera, pappa hade alltid sagt att jag var för oansvarig och slarvig för en sådan sak, medans mamma alltid skyllt på att det kostade för mycket pengar. Jag kunde inte låta bli att le när jag höjde kameran med båda händerna och höll upp den, samtidigt som jag kände mamma och pappas häpna blickar på mig. Jag la försiktigt ner den i kartongen igen och ställde den åt sidan före det att jag började med nästa paket. ´God jul Gabby önskar mormor och morfar´ av dom hade jag ingenting att vänta, så jag öppnade bara paketet och la den åt sidan, höjde inte ens på ögonbrynet åt den lilla dvd filmen som jag inte ens velat ha, ´mean girls´, den hade jag faktiskt redan sett en miljard gånger hos Alice när vi var i den perioden att bara se ´mean girls´ vi hade faktiskt gjort en egen hatbok, men med tiden så insåg vi hur barnsligt det var, även om det var en milijon människor jag hatade, var det rätt töntigt att skriva ner det också, och jag är inte töntig. Jag öppnade nästa som var från mamma och pappa och kände ilskan blossa upp igen när jag insåg att den check jag höll i handen inte var ett presentkort på en cool klädaffär utan på en klännings affär, jag tittade frågande på mamma som ryckte på axlarna och log "Vi vet att du inte gillar fester, så du ska själv få bestämma villken klänning du ska ha nästa vecka." Jag rynkade ögonbrynen´, fester var ett snällt ord till ordet bröllop, jag slängde checken bredvid filmen och öppnade nästa, som inte häller var så imponerande.
Jag bärde in mina presenter på rummet och la dom på mitt redan fulla skrivbord. Kameran la jag varsamt på nattduksbordet innan jag skyndade med att byta om till min svarta pyjamas, mormor och morfar hade farit ganska direkt efter middagen, ,gamla behövde sova mycket, hade jag lärt mig. Eller så ville de slippa undan mig. När de farit, hade jag sett filmen, halvsovande, den var inte bättre än förra gången jag såg den, snarare sämre än första. Jag gick in i badrummet där jag tvättade bort sminket från ansiktet och borstade tänderna, jag lutade mig mot handfatet och stirrade irriterat på mitt ansikte. Varför en sådan sak som cancer skulle drabba min Alice, var fortfarande oklart, men den ända anledningen skulle vara mormor, hon som alltid velat mig det värsta.
Allt var mormors fel, att mamma och pappa skulle gifta sig, att Alice hade cancer, och att jag var arg.
(kommentera (a))
Kommentarer
Trackback
