Jag tror att mina tankar kan förvirra människor,
jag skulle gissa på att de flesta inte vet att mina
tankar oftast är djupare än vad många tror, men
det är ju bara vad jag tror, inte sant?
Ibland när jag tänker tillbaka på någonting som
hände när man var liten, så kommer jag på mig
själv med att tänka som om man skulle få uppleva
det igen, som om man blev liten på nytt i samma liv.
Men jag vet att det är en omöjlighet. Kanske kommer
vi få uppleva barndommen igen, i ett nytt liv. Men hur
vet man att man någonsin kommer få leva igen? För
det är ingenting någon kan bekräfta.
I alla religoner finns ju olika tro, en religion säger att
man återföds till ett djur och en annan till ett speciellt
djur, som kanske det djur man skadat, för att få uppleva
djurets plågsamma liv. Men hur vet man att just det är rätt,
det är väll lika stor chans att allting upphör, som om man sover,
drömlöst, för evigt. Sjukt många evigheter det finns isåfall...
Varfar kommer en bananfluga till världen, för att få leva i
några timmar, och sedan försvinna till evigheten? Är
inte bananflugans liv meningsfullt nog för att få leva tillräckligt
länge för att minnas?

aja, kände för att få skriva av mig lite.

KRAM
Ida