Fågelvingar - del 1

Skriver på en egen liten berättelse, bok eller vad man nu kallar det. Läs. Jag tar med glädje emot all kritik för att kunna finslipa och förbättra det jag skriver. Jag har börjat skriva två andra som man kan hitta i bloggen, men jag tappade orken. Jag skriver när jag har tid.

Planet darrade ilsket till när hjulen slog i landningsbanan och mitt grepp om armstöden blev hårdare, som om min hjärna trodde sig kunna bromsa planet genom tankekraft. Jag var inte flygrädd, men landningen var inte min favoritdel när det handlade om flygturer. Jag slöt ögonen, inte för att det skulle hjälpa, utan för att jag annars skulle titta ut och se hur asfalten under oss blev suddig. Derek la sin varma, chokladbruna hand över min, som var av samma nyans som hans och drog med den andra handen bort mitt hår innan han lätt smekte mig över min kind. Smekningen hade en lugnande effekt vilket fick min ansträngda andhämtning att bli något långsammare. Min bror var helt okej, då han inte spelade överbeskyddande idiot, vilket han gjorde så fort jag ens sneglat på en kille. Han hade skrämt skiten ur Andrew i början, men han hade insett efter ett tag att min och Andrews relation inte hade något med kärlek att göra. Dessutom var Andrew bisexuell och redan i ett förhållande med en annan kille, vilket hade övertygat min bror ytterligare. Jag och Andrew hade känt varandra sedan lågstadiet men det var inte först än som 11åringar vi börjat umgås på riktigt, då vi lämnat tjej och killbaciller stadiet bakom oss. Derek hade varit avskyvärd, övertygad om att vi var mer än bara vänner. Väldigt idiotiskt, 11åringar tankar är inte så höga, och jag tror knappast han ens skulle behöva vara orolig att hitta mig avklädd med en pojke i den åldern. Han hade släppt även det efter ett tag och är mer eller mindre ganska bra vän med Andrew nu han med. Jag och Andrew hade en hel termin pratat om att gå på en engelsk internat skola och precis innan nästa läsår var igång igen bestämde sig Derek för att följa med. Min gissning var att han inte ville släppa mig ur sikte för hans hökögon. Det här blev andra året på skolan för oss alla tre, men Andrew skulle komma från Frankrike där han tillbringat sommaren med sin familj. Jag hade hälsat på honom under två veckor men hade sedan fått följa med min familj till Costa Rica där vi tillbringat lovet istället för hemma i Miami. Flygplanet stannade helt och hållet och jag tog försiktigt bort min stela hand från Dereks för att spänna lös bältet. Flygresor var alltid dryga, speciellt långa och jag kände mig alltid lika lättad då man var framme. Derek reste sig upp och slängde sin vita Converse väskan över axeln, räckte mig min mörkbruna skinnväska som legat mellan våra fötter hela flygresan. Han flinade innan han slank ut i mittgången och följde strömmen passagerare mot utgångarna. Jag slank ut bakom honom och log så vänligt jag kunde mot de alltid så övermuntra flygvärdinnorna.
Vi hade lastat våra väskor på en vagn och var på väg mot utgången då jag fick syn på Julie, den engelska flickan vars blonda rockar alltid såg ut som yrväder. Vi hade blivit rätt så goda vänner under förra terminen. Som på en given signal vred hon huvudet åt mitt håll och mötte min blick. Hon sken upp och vinkade ivrigt innan hon sprang till oss och slog armarna runt mig.
”Fatima” kvittrade hon förtjust. ”Gud vad kul att se dig” hennes brittiska accent hade till en början fått mig att se henne som den engelska snobb jag förkopplade alla britter med, men jag visste nu så mycket mer om henne nu. Hon var en av de få elever som fått stipendium, jag var en av 100 som hade betalande föräldrar, men nu fick den mig att le.
”Hej Julie” svarade jag och kramade henne tillbaka. Derek hade redan hunnit övergå från den mjuka typen till den flirtiga, otroligt snygga och självsäkra person alla trodde han var.
”Hej Julie” jag gav honom en varnande blick som Julie inte låtsades om.
Glad över uppmärksamheten svarade hon ändå blygt. ”Derek” jag visste att hon varit intresserad av min bror förra terminen. Jag gissade på att hon fortfarande var lite väl förtjust. Jag kvävde en suck.  
”Vår taxi väntar, så vi får prata mer på skolan” sa jag, vilket var sant, men som kunde låta som en dålig ursäkt, vilket också var fallet, men flickan tog ingenting negativt, vilket jag önskade att jag också kunde göra ibland.  Hon nickade.
”Det gör vi” sa hon innan hon försvann in i trängseln mot de rullande banden. Derek hade redan börjat gå, så jag fick så gott som springa ikapp honom. Han la sin arm över mina axlar och skrattade lågt.
”Tänk att hon fortfarande är intresserad” sa han roat, men belåtenheten fanns där. Jävla Casanova till bror, tänkte jag
”Mm, du skulle ju kunna sluta uppmuntra henne” muttrade jag. Han skrattade till igen.
”Hon är ändå för ung för mig” sa han nonchalant medans han vinkade till sig en taxi. ”Men nu är det skolan som gäller.”

Fortsättning kommer så småningom,
Lämna en kommentar